Uttrycka tillhörighet, innehav, och befintlighet i hebreiska
#
Inledning
Hebreiskan är ett semitiskt språk med djupa band till det judiska folket – dess religion, kultur och historia. Under nästan två tusen år var språket i stort sett utdött som vardagligt tal; det användes främst i religiösa sammanhang och av lärda judiska tänkare, men inte som modersmål. Trots det har hebreiskan genomgått stora förändringar.
Med sionismens framväxt och den moderna staten Israels grundande återfick hebreiskan sin plats bland levande språk. Den utvecklades till ett modernt idiom, präglat av influenser från diasporans många språk – där väst möter öst – vilket har gjort hebreiskan till något unikt. Kanske märks detta allra tydligast i de många sätt man i dag kan uttrycka tillhörighet på.
I den här artikeln går vi igenom några av de vanligaste sätten att uttrycka tillhörighet, innehav och även befintlighet i modern hebreiska. Förhoppningsvis ger det dig som läsare en inblick – även om du inte är särskilt insatt i språket.
Possesiva personändelser
Det klassiska sättet att uttrycka tillhörighet på hebreiska är genom att lägga till possessiva personändelser på substantiv. Det är detta sätt som förekommer i Bibeln.
I tabellform ser ändelserna ut så här – och längre ner följer ett exempel:
| Singular | Plural | |||
|---|---|---|---|---|
| Mask | Fem | Mask | Fem | |
| 1a pers. | י- (-i) | נוּ- (-nu) | ||
| 2a pers. | ךָ- (-cha) | ךְ- (-(e)ch) | כם- (-chem)* | כן- (-chen) |
| 3e pers. | וֹ- (-o) | הּ- (-ah) | ם- (-em)* | ן- (-en) |
Dessa ändelser kan även läggas på pluralformen av substantiv.
Modern användning
Även om detta är typiskt för semitiska språk – inte minst i arabiskan – används possessiva ändelser i modern hebreiska främst när man vill betona tillhörighet, eller när det handlar om något som uppfattas som oskiljaktigt från personen själv, både i fysisk och abstrakt bemärkelse.
1. Kroppsdelar
Ord som beskriver kroppen används ofta med personändelser:
- ראשי (roshi) – mitt huvud
- ידי (yadi) – min hand
- לבו (libo) – hans hjärta
- עיניה (eineha) – hennes ögon
2. Nära relationer
Används också för att betona nära band i relationer:
- אבי (avi) – min far
- אחיךָ (achikha) – din bror (mask.)
- אִמּוֹ (immo) – hans mor
- בִּתִּי (biti) – min dotter
3. Abstrakta begrepp
Här används suffix för att uttrycka något som är djupt personligt, emotionellt eller existentiellt:
- שְׁמִי (shmi) – mitt namn
- נַפְשׁוֹ (nafsho) – hans själ
- חַיַּי (chayai) – mitt liv
- חַטָּאתָם (chatatam) – deras synd
För grupper med människor av blandat kön så används maskulin pluralformerna. Detta är återkommande i hebreiska såsom i andra språk där grammatiskt kön är förekommande.
Exempel: ספר sefer - "bok"
Denna tabell visar hur man konstruerar den possesiva formerna av ספר sefer - "bok":
| Singular | Plural | |||
|---|---|---|---|---|
| Mask | Fem | Mask | Fem | |
| 1a pers. | יספרי (sifri) min bok |
ספרנו (sefernu) vår bok |
||
| 2a pers. | ספרךָ (sefrekha) din bok |
ספרךְ (sefrekh) din bok |
ספרכם (sefrakhem) er bok |
ספרכן (sefrakhen) er bok |
| 3e pers. | ספרו (sefro) hans bok |
ספרה (sefrah) hennes bok |
ספרם (sefram) deras bok |
ספרן (sefran) deras bok |
Motsvarande för pluralformen ספרים (sfarim) är:
| Singular | Plural | |||
|---|---|---|---|---|
| Mask | Fem | Mask | Fem | |
| 1a pers. | ספרי (sfarai) mina böcker |
ספרינו (sfareinu) våra böcker |
||
| 2a pers. | ספריךָ (sfarekha) dina böcker |
ספריךְ (sfarekh) dina böcker |
ספריכם (sfareikhem) era böcker |
ספריכן (sfareikhen) era böcker |
| 3e pers. | ספריו (sfarav) hans böcker |
ספריה (sfareha) hennes böcker |
ספריהם (sfareihem) deras böcker |
ספריהן (sfareihen) deras böcker |
Omnämnt i Bibeln
Detta ord i formen, ספרךָ (seferkha, din bok), förekommer i Exodus (2 Mosebok) 32:32, där Moses säger till Gud:
וְעַתָּה אִם־תִּשָּׂא חַטָּאתָם וְאִם־אַיִן מְחֵנִי נָא מִסִּפְרְךָ אֲשֶׁר כָּתָבְתָּ׃
Transkriberat:
"Ve‘attah im tissa chatatam, ve’im ayin, mecheni na mi-seferkha asher katavta."
Notera att hebreiskan i bibeln följer formen Verb-Subjekt-Objekt (VSO), snarare än SVO som idag är vanligast. Och man använder personändelser mer än vad man gör i modern hebreiska, även för direkt-objekt.
Versen har på svenska översatts till:
"Men om du ändå vill förlåta deras synd, så gör det. Om inte, stryk då ut mitt namn ur den bok du har skrivit."(Bibel 2000)
Så vad säger då denna vers?
Moses menar "Guds bok", eller "Livets bok", som är ett slags kosmisk register där Gud håller räkning på människors liv och öde.
Efter händelsen med guldkalven, som sammanföll med att Moses fick ta emot de Tio budorden, så ber han Gud att förlåta hans folk, israeliterna, för deras synd (avgudadyrken), och om Gud inte förlåter dem då vill han bli raderad från Livets bok. Han tar ansvar för sitt folk och visar att han är en sann ledare.
Här är ett humoristiskt klipp om denna händelse, från den israeliska sketchshowen "HaYehudim Baim" (Judarna kommer) (slå på undertexter):
Uttal och satsmelodi har förändrats så mycket från klassisk hebreiska till modern hebreiska - inte minst då ordföljden förändrats från VSO till SVO, så det har begränsat personändelsernas användningsområden i vardagligt tal. Därför kan användandet av dem ge en ålderdomlig eller formell klang.
Prepositionen של (shel)
I samband med återupplivningen och utvecklingen av modern hebreiska anpassades språket efter sina nya talare. Dessa förde med sig uttryckssätt från sina modersmål – ofta europeiska språk som tyska, ryska och jiddisch – vilket påverkade deras sätt att tala och bidrog till att göra språket levande igen.
Till skillnad från den klassiska hebreiskan, som främst var syntetisk och uttryckte tillhörighet genom personändelser, använde man i migranternas modersmål fristående ord – såsom prepositioner och pronomen. Detta påverkade hebreiskan och drev språket i en mer analytisk riktning, vilket gjorde att den naturliga formen för att uttrycka ägande i modern hebreiska blev en av-konstruktion: prepositionen של (shel).
I dag är detta det vanligaste sättet att uttrycka tillhörighet eller ägande på hebreiska, och det upplevs som den mest naturliga formen i det vardagliga språket.
Exempel:
- הַסֵּפֶר שֶׁל דָּנִי (Ha-sefer shel Dani) - Boken tillhör Dani. (bokstavligt: Boken [är] av Dani)
Notera att hebreiskan saknar verbet "att vara" (i alla fall i presensform). Så det är underförstått utifrån meningskonstruktion och sammanhang.
Possesiva pronomen
När man kombinerar של (shel) med de possessiva personändelserna som nämndes tidigare, kan man bilda possessiva pronomen motsvarande min/mitt, din/ditt, hans, hennes, vårt och så vidare. Precis som adjektiv placeras dessa efter det ord de syftar på.
הַסֵּפֶר שֶׁלִּי. (Ha-sefer sheli) - Min bok. (bokstavligt: Boken [är] av mig)
אלה הדברים שלי או שלך? (Eleh ha-dvarim sheli o shelkha?) - Är dessa saker mina eller dina?
Tabellen:
| Singular | Plural | |||
|---|---|---|---|---|
| Mask | Fem | Mask | Fem | |
| 1a pers. | שֶׁלִּי (shelí) min |
שֶׁלָּנוּ (shelánu) vår |
||
| 2a pers. | שֶׁלְּךָ (shelkha) din |
שֶׁלָּךְ (shelakh) din |
שֶׁלָּכֶם (shelakhem) er |
שֶׁלָּכֶן (shelakhen) er |
| 3e pers. | שֶׁלּוֹ (sheló) hans |
שֶׁלָּהּ (sheláh) hennes |
שֶׁלָּהֶם (sheláhem) deras |
שֶׁלָּהֶן (sheláhen) deras |
Ordet של uppstod genom sammanslagning av orden:
אֲשֶׁר (asher) + ל (l) → של (shel) (som till)
För sig självt betyder אֲשֶׁר (asher) "det/den som". Denna konstruktion är också förekommande i biblisk text, men även i modernt formellt språk.
Kuriosa: ש (she)
Asher (אֲשֶׁר) har också givit upphov till partikeln som markerar relativsats:
asher → she- (som, att, vilket)
Exempel:
- הַאִישׁ שֶׁהוֹלֵךְ שָׁם (ha-ish she-holekh sham) - Mannen som går där borta
Det skrivs numera liksom andra partiklar ofta ihop med nästkommande ord för att indikera att det syftar på just det. Förr skrev man även ut bindesstreck (-) i hebreiska.
Konstruktformen
Förutom vanliga former i singular och plural har hebreiska substantiv även en särskild konstruktform (סְמִיכוּת, smikhut), som används för att uttrycka tillhörighet.
Även denna typ av konstruktion är typisk för semitiska språk och har sin motsvarighet i arabiskan.
På hebreiska ser det vanligtvis ut så här:
Substantiv 1 (konstruktform) + Substantiv 2 (med bestämd artikel)
Med exemplen:
סֵפֶר הַמֶּלֶךְ (sefer ha-melekh) – kungens bok
בָּתֵּי הַתַּלְמִידִים (batei ha-talmidim) – elevernas hus
Men utan bestämd artikel när det gäller personer:
- תּוֹרַת מֹשֶׁה (torat Moshe) – Moses torah
Vanlig användning av konstruktform
Många vardagliga begrepp förekommer i konstruktform, utan bestämd artikel, och fungerar ibland nästan som adjektiv gör i andra språk:
בית כנסת (bét kneset) – synagoga (bokstavligen: huset av samling - församlingshus)
טלפון נייד (téléfon nayad) - mobiltelefon (bokstavligen: telefon av det mobila slaget)
בית ספר (bét séfer) – "skola" (bokstavligen: hus av bok - för lärande)
מכונת כביסה (mekhonát kvisa) – "tvättmaskin" (bokstavligen: maskin av tvätt)
יש ל (Yesh l) and אין ל (Ein l) - att ha
Ordet יש (yesh) används för att uttrycka befintlighet, och motsvarar ungefär "[det] finns". Dess motsats är אין (ein), som betyder "[det] finns inte".
I kombination med ל (l, "till" eller "för") används dessa ord för att uttrycka innehav och ägande – alltså det som på svenska motsvarar "jag har", "du har" osv.
יש לך חברה (Yesh lakh chaverá) - Du (kvinna) har en väninna (Ordagrant: Det finns till dig en väninna)
אין לי זמן (Ein li zman) - Jag har inte tid. (Ordagrant: Det finns inte för mig tid)
יש לי ציפור קטנה בלב (Yesh li tzipor k’tanah b’lev) - Jag har en liten fågel i hjärtat
Ordagrant betyder det: "Det finns för mig en liten fågel i hjärtat." - och här är "hjärta" implicit bestämt, utan bestämd artikel .
Det är för övrigt titeln på en sång av den israeliske sångaren Yigal Bashan - från 1970-talet.
Propositionen אצל (etzel)
Prepositionen אצל (etzel), som betyder ungefär "vid", "hos" eller "i någons ägo/närhet", används för att uttrycka befintlighet – alltså att något eller någon befinner sig hos någon annan. Det kan även användas i en mer överförd eller poetisk bemärkelse för att uttrycka att något finns hos någon, ungefär som att säga "att ha".
Exempel:
הספר אצל שרה (ha-sefer etzel Sara) - Boken är hos Sara
המפתחות אצלך? (Ha-maftekhot etzlecha?) - Har du nycklarna? (bokstavligen: Är nycklarna hos dig?)
Så om någon frågar dig:
- איפה המפתחות? (Eifo ha-maftekhot?) - Var är nycklarna?
Och du har nycklarna, så kan du helt enkelt svara:
- אצלי (etzli) - hos mig
Annars:
- לא אצלי (lo etzli) - inte hos mig
Sammanfattning
Ordet של (shel, “av") är det som föredras i vardagligt språk när man vill uttrycka tillhörighet, särskilt i formen av possessiva pronomen. Men även konstruktformen förekommer i många vanliga uttryck och begrepp.
Att använda possessiva personändelser kan till en början kännas onaturligt, utom i de särskilda fall som nämnts tidigare. Men detta är bara riktlinjer – när man väl får en känsla för hebreiskan vet man intuitivt när det passar in i tonen och sammanhanget av det man vill uttrycka.